Luciainsamlingen

Folkhälsans luciainsamling samlar fr.o.m. 2011 in medel för att stöda och hjälpa äldre som är ofrivilligt ensamma.

Ofrivillig ensamhet är ett växande problem i dagens samhälle. Särskilt äldre upplever en allt större risk för isolering och utanförskap. Luciainsamlingen vill höja de äldres livskvalitet i vardagen genom att erbjuda möjlighet till delaktighet och sammanhang. Vi vill vara måna att ta hand om varandra.

– Med luciainsamlingen vill vi lyssna på äldre som känner sig ensamma och hjälpa dem att återupprätta gamla kontakter och få nya möjligheter till umgänge, säger direktör Viveca Hagmark vid Folkhälsans förbund. Vi vill särskilt nå de äldre som av olika orsaker har svårt att komma ut ur sina hem. Ibland kan äldre ha svårt att röra sig och därför inte komma ut, ibland har man bara varit ensam så länge att man inte riktigt vågar ta sig ut. Folkhälsan har en lång och bred erfarenhet av att arbeta för äldre och äldres hälsa.

– Genom våra lokala föreningar och många samarbetsnätverk hoppas vi kunna nå ut just till den aktuella gruppen. Här ligger utmaningen, fortsätter Viveca Hagmark.
Därför planerar Folkhälsan nu olika uppsökande verksamheter – bland annat telefonvänner, som kan ringa upp och prata bort en stund.

Just en så enkel sak som att ringa upp någon kan ha stor effekt, bekräftar professor Mima Cattan, som är professor vid Northumbria university i Newcastle i England och forskare vid Folkhälsans forskningscentrum. Hon har i ett av sina forskningsprojekt intervjuat äldre, som haft telefonvänner.

– Samtalet behöver inte vara långt, många äldre berättade att redan ett kort samtal bryter vardagen. Samtidigt ger det dem trygghet att veta att någon bryr sig om dem.

Mima Cattan betonar också vikten av att man lyssnar till vad de äldre själva vill och att man sörjer för de praktiska möjligheterna att komma ut och träffa andra. Det är också en sak som Folkhälsan försöker bidra till.

– Vi planerar också verksamheter där de äldre erbjuds transport, t.ex. till en träff eller ett kulturevenemang. Redan i höst startar vi med rekreationsdagar för en grupp äldre personer som upplevt att de behöver få träffa andra för att må bättre, berättar Viveca Hagmark.

– Samtidigt ska vi komma ihåg att ensamhet kan vara något positivt och självvalt. Det är omöjligt för en utomstående att kunna bedöma när en person känner sig ensam och utanför.

Mima Cattan betonar också den subjektiva känslan av att känna sig ensam.

– Jag brukar säga att ensamheten känns i maggropen och många äldre beskriver det som att det värker i kroppen. Det handlar inte så mycket om att vara ensam som att känna sig ensam.

Forskning visar att ungefär 30–40 procent av de äldre berörs av ensamhet. Den procentuella andelen ensamma har inte ökat under årens lopp – men då antalet äldre ökar i samhället ökar också antalet ensamma.

– Att den procentuella andelen inte har minskat betyder att det som vi har gjort för att motverka ensamhet dessvärre inte har haft någon större effekt, konstaterar Mima Cattan.
– Dessutom finns det en skillnad mellan att vara ensam en kortare tid än att vara kroniskt ensam, konstaterar Mima Cattan. Den kroniska ensamheten kan vara ett problem särskilt för äldre, eftersom de har mindre resurser att ta sig ur ensamheten.